Premium-artiklar

WIP: 🌐 Wikipedia borde inte fungera, men gör det tack vare vĂ„r kollektiva intelligens

Wikipedia borde inte fungera. Det borde vara bĂ€ttre med experter som skriver ett uppslagsverk, istĂ€llet för vem som helst. Demokrati borde inte fungera. Det borde vara bĂ€ttre med experter som fattar beslut om budget och lagstiftning. Men det gör det – fungerar. Hur kommer det sig?

WIP: 🌐 Wikipedia borde inte fungera, men gör det tack vare vĂ„r kollektiva intelligens

Det hÀr Àr en artikel för Warps medlemmar, WIP, öppnad för dig genom deras bidrag till Warp Institute. LÀs mer om WIP.

WISDOM OF CROWDS, del 1

Wikipedia och demokrati inte bara fungerar – det fungerar bĂ€ttre. Allt tack vare det James Surowiecki kallar the Wisdom of Crowds, i boken med samma titel (kommer ni pĂ„ en bra svensk översĂ€ttning, hör av er!)

Surowiecki inleder boken med ett exempel frÄn 1906, nÀr Francis Galton fick en möjlighet att visa sin tes att experter trumfar en bred allmÀnhet. Galton var brittisk antropolog, psykolog, statistiker, upptÀcktsresande och mycket annat. DÀribland kusin till Charles Darwin. Han grundade ocksÄ eugeniken vars mÄl var att via avel fÄ till rÀtt sorts genetiska förÀndringar hos mÀnniskan.

Trots att Galton hunnit bli 85 Är var han fortfarande aktiv i att hitta argument för expertstyre. PÄ en djurmÀssa som han egentligen besökte för att studera avel, hittade han Ànnu en möjlighet.

Vem Àr bÀst pÄ att gissa vikten pÄ en oxe?

PÄ mÀssan stod en oxe uppstÀlld och besökarna kunde för en sixpence gissa oxens vikt efter att den slaktats och styckats. Den som kom nÀrmast tog hem vinstpotten. Galton fick efter tÀvlingen tillgÄng till folks svar och med dessa rÀknade han ut den genomsnittliga gissningen för alla deltagare. Denna siffra var resultatet av gruppens kollektiva intelligens, nÀr det kommer till vikten pÄ en slaktad oxe.

PÄ mÀssan fanns det experter pÄ djur, slaktare som varje dag trÀnats i att bedöma vikt pÄ en oxe, bönder och andra som livnÀrde sig pÄ att kunna mycket om djur. Det fanns ocksÄ gott om vanligt folk, sÄdana som inte kunde nÄgonting om oxar.

Ganska likt en vÀljarkÄr, med andra ord.

“Den genomsnittlige tĂ€vlande var troligen lika vĂ€lutrustad att bedöma vikten pĂ„ en slaktad och styckad oxe, som den genomsnittlige vĂ€ljaren Ă€r att bedöma de flesta politiska frĂ„gor nĂ€r han röstar”, skrev Galton.

Oxens vikt, efter att den blivit slaktad och styckad, var 543 kilo. Gruppens genomsnittliga gissning? 543 kilo.

Ingen person gissade rÀtt. Gruppen var alltsÄ tillsammans kunnigare Àn nÄgon enskild person i den.

Detta förvÄnande inte minst Galton:

“Resultatet ger mer trovĂ€rdighet till ett demokratiskt omdöme Ă€n vad som kunde ha varit förvĂ€ntat.”

Galtons experiment har genomförts och bekrÀftats av mÄnga forskare sedan dess. Vi mÀnniskor Àr fenomenala pÄ att kollektivt gissa antalet Àrtor, jelly beans eller spelkulor i en glasburk.

Hur hittar men en försvunnen ubÄt i ett gigantiskt hav?

Ett annat mer komplicerat problem Àr försvinnandet av ubÄten Scorpion.

I maj 1968 försvann den och dess besÀttning pÄ 99 man spÄrlöst i havet. Trots att man visste ubÄtens senast rapporterade position och att den var pÄ vÀg hem efter tjÀnstgöring ute i Atlanten, hade man ingen aning om vad som hade hÀnt med den och bara en mycket vag uppfattning om hur lÄngt den kan ha Äkt efter senaste rapportillfÀllet. DÀrför började man söka i ett cirkelformat omrÄde pÄ över 800 kvadratkilometer, det motsvarar nÀstan tvÄ HjÀlmaren. Men istÀllet för ett djup pÄ i snitt sex meter som i HjÀlmaren, var det tusentals meter.

Trots hjÀlp frÄn experter pÄ ubÄtar, undervattensströmmar och mycket annat hittade man den inte.

En sjöofficer vid namn John Craven tog sig an problemet pÄ ett annat sÀtt. Han skapade en grupp med en stor bredd av kunskaper och expertis, och tog matematiker till hjÀlp för att rÀkna ut deras kollektiva svar (med det som kallas Bayesian search theory.) Inte heller bad han gruppen att samarbete, tvÀrtom tÀvlade de och fick var och en komma med sin mest kvalificerade gissning vad ubÄten kunde finnas. I vinstpotten lÄg ett antal flaskor whisky.

Ingen av de individuella svaren kom nÀra platsen dÀr ubÄten lÄg pÄ havets botten. Men ubÄten Äterfanns 200 meter frÄn det gemensamma svaret

Det som gör bedriften Ànnu mer imponerande Àr att informationen de utgick frÄn var nÀstan ingen alls. Man visste inte varför ubÄten sjönk, vad som hade gÄtt fel och var, hur snabbt den Äkte vid tillfÀllet, hur brant den hade dykt och inte ens i vilken riktning den Äkte.

“Trots att ingen i gruppen visste nĂ„gon av dessa faktorer, sĂ„ visste gruppen som helhet dem i alla fall”, skriver James Surowiecki.

Demokrati och Wikipedia fungerar för att vÄrt kollektiva svar Àr bÀttre Àn en enskild persons svar

Vid en första anblick Àr det svÄrt att förstÄ att demokrati fungerar över huvud taget. En grupp experter eller en riktigt smart, stark ledare borde kunna leverera bÀttre resultat, Àn tusentals eller miljontals vanliga mÀnniskor utan samordning. I den stora gruppen finns genier, men ocksÄ riktiga idioter. SÄdana som hjÀlper sina medmÀnniskor och sÄdana som mördar dem. För att inte tala om alla olika Äsikter. Höjd skatt, sÀnkt skatt. HÄrdare straff, mildare straff. Bygg en vÀg hÀr, nej absolut inte hÀr!

Demokrati fungerar för att vĂ„r “kollektiva gissning” Ă€r bĂ€ttre Ă€n nĂ„gon enskild persons gissning. SĂ€rskilt nĂ€r gissningen upprepas. NĂ„gon person kan sĂ„klart slĂ„ gruppen vid enstaka tillfĂ€llen, men inte upprepade gĂ„nger.

I Wikipedias fall kan man se den kollektiva intelligensen i arbete. 53 miljoner artiklar dÀr tusentals mÀnniskor lÀgger till, korrigerar och uppdaterar oberoende av varandra, men ÀndÄ gemensamt. Det finns regler och riktlinjer, men ingen person högst upp som fattar beslut eller bestÀmmer vad en artikel ska innehÄlla.

En grupp fungerar bÀst om varje person i den tÀnker sjÀlvstÀndigt

Det Ă€r just det sjĂ€lvstĂ€ndiga tĂ€nkandet som Ă€r nyckeln till framgĂ„ng. Grupper kan som vi vet ocksĂ„ vara vĂ€ldigt dumma och fatta idiotiska beslut. GrupptĂ€nkande kan uppstĂ„ “dĂ„ medlemmarna i gruppen vĂ€rdesĂ€tter konformitet och viljan att uppnĂ„ enighet
” lĂ€ser jag pĂ„ Wikipedia.

I exemplen med oxen och ubÄten tÀnkte alla individuellt och man anvÀnde sedan en metod för att hitta det kollektiva svaret.

James Surowiecki igen:

“Paradoxalt Ă€r bĂ€sta sĂ€ttet för en grupp att vara smart, Ă€r att varje person i den tĂ€nker och agerar sjĂ€lvstĂ€ndigt.”

Yttrandefrihet kombinerat med tekniker som internet ger oss den möjligheten bÀttre Àn nÄgonsin tidigare.

Del tvÄ i serien om Wisdom of Crowds hittar du hÀr.

Det hÀr Àr en artikel för Warps medlemmar, WIP, öppnad för dig genom deras bidrag till Warp Institute. LÀs mer om WIP.

💙 STÖTTA WARP NEWS – BLI MEDLEM IDAG

NÀr du blir medlem fÄr du full tillgÄng till alla vÄra artiklar och stöttar Warp News arbete med att sprida faktabaserad optimism över hela vÀrlden.

​
Du har loggat in pÄ Warp News
Bra! Gör klart resten av processen för full tillgÄng till Warp News
VÀlkommen tillbaka! Du Àr nu inloggad.
Ditt konto Àr aktivt och du har full tillgÄng till allt innehÄll.
Ditt konto Àr uppdaterat.
Uppdateringen misslyckades.